På min hemsida har jag en flik som heter: Hundar i mitt hjärta. Där omnämner jag några hundar, som under årens lopp  har fastnat speciellt - av olika skäl. Två norska tikar finns med.Lokkeberget's F`Ixi´Frida samt nu senast Rödhammerens Cirka, den sistnämnda skrev jag så här om:   

SJCH Rödhammerens Cirka S 20614/2003  e:JCH SUCH Münstergårdens  Tyr u: Rogstabergets Bessie Smith   ( i sin tur: Bobby-Liza-Minelli).

Överst bland hundarna i mitt hjärta hamnar hon - under denna flik som inte handlar om egna/ägda hundar. Detta av flera orsaker - dels jaktchampion, dels är hon statistiskt sett den bästa avelstik vi haft (hittills) i Sverige. Till råga på allt är hon den sista  reminicensen av Münstergårdens blod - efter 25 år med rasen. Så undra på att hon själv, hennes barn , hennes uppfödare Arne Lövås (kennel Rödhammeren) samt hennes ägare Martin Holmberg (kennel Prästgården) ligger mig varmt om hjärtat.

Arne ringde första gången till mig januari -96. Inga valpar hade jag på gång, men Bobby skulle para Liza-Minelli, och där köpte han valpen Rogstabergets Bessie Smith. (2:a pris AK skog, samt tre cert.)  Han parade henne så småningom med Münstergårdens Tyr - dvs. parningen skedde hos mig.

Cirkas ägare jagar mycket, så en "jaktmaskin" skulle jag benämna henne. Skogsfågeljakt var det som gällde i början  - redan första säsongen, strax över 7 månader hade hon fast stånd för dessa fåglar. Ägaren var dock "nybörjare" på jakt med stående hund, och fick rådet av vår kände domare Birger Knutsson: "Ta hjälp" !  Så kom Anders Landin in i bilden-..

Cirka fick mycken träning och uppmärksamhet sina första år - det där med familj och två barn har kommit till, när Cirka var "färdig".  Mindre tid har med säkerhet därför hennes dotter Prästgårdens Axa fått.  Ni vet denna "lilla" tik som fick en 9:a på fält häromdagen... Cirkas "bästa" jakt är fortfarande skogsfågeljakten, där otaliga fåglar skjutits för henne. En fördel med henne är att hon arbetar hela tiden, nackdel däremot är att om Axa är med, tenderar hon att i skogen gå för stort.

Hon är, såvitt jag vet, den enda KlM -åtminstone på tiksidan - som gått till pris på tre underlag: fält, fjäll och skog. Det sägs ibland att hundar "söderifrån" inte har tillräcklig vidd för att gå på fjäll - därför tror jag ett av de roligaste proven var i Mittådalen, där hon fick en 8 i öppen klass och  distanserade de mer högbenta raserna rejält och blev bästa hund i den klassen.

Till råga på allt: hon är en "lady" !  Hanhundsägare må förlåta mig, men jag anser att det är lättare att jaga med hanar. Vi har haft flera hanar själva och att slippa löptider, som har en förmåga att ändras i tiden, och inträffar ofta vid jaktsäsongens start, är synnerligen trevligt. Och inte bara själva löpet - har man otur får man en tik av den återkommande skendräktiga typen. Så kanske man har en bra tik - och så kommer det avbräcket med att ha valpar undan henne.

Cirka har bara haft två kullar, och skall förhoppningsvis ha en till i vår. Totalt har hon fått 20 valpar varav femton stycken är jaktprovsmeriterade !!  75 % med andra ord - under två olika hanhundar . Så nog är hon unik alltid. Till största delen tikens påverkan på valparna, så och hanhundens liksom miljöns - men också givetvis valpköparens är av största vikt ! I dessa två kullar finns alltifrån rena nybörjare till de mer erfarna med KlM tidigare i sitt ägo.

En sak är jag dock säker på, om Cirka hade fötts i Tyskland hade hon och hennes barn haft mycket höga poäng på "Führigkeit". De är alltså "dresserbara", vilket gör det lättare för valpköparna - alltså en egenskap att eftersträva. Det borde även jag själv tänkt mer på - för länge sedan.